Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny tid mot en gammal på ett så pass störande sätt att där alltid
rådde brus och svall.
Visst har det funnits ”självförsörjande” hustrur i alla tider.
Det fanns ju också på den tiden magasinsfruar, som hemma hade
barn, det fanns tidningsbud, tvätterskor, torgmadamer,
mursmäckor, som väl alla hade sina problem. Hur de skötte dem
vet jag inte.
Men problemen hos oss, Brantings, bestod i utearbetet för
frun (d. v. s. mammas teaterrecensioner) det livliga
intellektuella liv, som inte tålde några störningar, tidens problem som
upptogo sinnena, husmoderns obekantskap med de sysslor och
den matlagning, som jungfrurna heller inte behärskade. Därtill
kom vår speciella belägenhet som påpassade och kritiserade
människor, som alla i Stockholm kände till, en ansträngd
ekonomi, krav på böcker, skolgång för barnen i moderna skolor,
ty folkskolan på den tiden var icke tillfyllest, samt till sist och
inte minst: allas våra inre slitningar och upptäckter i en ny
värld. Där var den kastade handsken mot samhället, där var
kravet på frihet hit och frihet dit, Noraproblemet, vad få barnen
läsa, ska man sätta det i händerna på henne redan nu? ”Du
får läsa Giftas om du lovar att hoppa över Dygdens lön”
(och jag hoppade över den!). Lilla Eyolfproblemet: jag bjöd
dig champagne och du drack den inte. Alltså behovet att hålla
romantiken uppe och så det stora sanningskravet: vi kunna
inte lova att älska varandra hela livet ut, det är en orimlighet.
Lova i stället att ärligt säga till då du tröttnat, så ska jag lojalt
låta dig få din frihet ...
Det sista vet jag att mamma led av, där var hon inte frigjord
nog. Men så skulle det vara, man visste framför allt att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
