Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde jag kasta på honom den förälskelse, som pojkarna gingo
miste om. Jag beundrade honom absolut, därtill kom att man
kunde vara med i kretsen. Man avfärdades inte, man fick sitta
där och hänga i röken in på småtimmarna, man var aldrig i
vägen, man passade upp vid vardagsmiddagarna, som Kalkas en
tid ofta åt hos oss. Man fick och kunde svara, han kastade
glans över dagarna.
Men på sitt sätt stod han på Hjalmars plan, man ”dyrkade”
honom i dagboken, ehuru han var en, den där utestängde alla
eventuella friare. Men det gjorde ingenting, man var högt lyft
över så triviala saker som danskavaljerer, de föraktliga
kadetterna och än mer löjtnanterna, som nu heller aldrig hade kastat
en blick åt mitt håll, om jag haft olyckan att bli bjuden på bal.
Det visste jag från en lördagsdans på Furusund, där jag fick
sitta hela kvällen. Hela kvällen. Hela tiden, med mammorna
runt väggarna (jag var på besök hos kusinerna Elsa och Maja
Jäderin). Sitta där som en utpekad. Jag hette Branting, det var
skälet, även om jag aldrig hade kommit att höra till de
omsvärmade som dansade väl eller kunde ge de glosor, som
brukades på den tiden. Jag hette Branting på denna
Furusundsdans lika väl som jag bar namnet i Wallinska skolan och aldrig
blev bjuden på kamraternas tillställningar.
Att sitta en hel kväll i societetshuset på Furusund var en
pers, det kan inte nekas, som knappt kunde kompenseras med
Kalkas. Inte under de blygselfulla timmarna, ty sådant är för
en sexton års flicka en alldeles särskild pina. Men kanske sedan
och på det hela taget, ty försmädelsen satt inte djupt i.
På Blidö var nämligen Kalkas också ofta gäst. Vi lekte våra
vanliga intelligenslekar, som vi odlade sommar och vinter. En
av dem var att citera en versrad och låta de andra uppge vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
