- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
92

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sträcka ut armen, nå, det var ju inte så svårt att göra, jag hörde
ju vad han sade. Min kusin befalldes nu att söka bryta ned
armen på mig, men man har en viss motståndskraft då ens
arm är rakt utsträckt i luften och Karl ville väl inte heller
krossa illusionen, så min arm behöll den ställning hypnosen
försatt den i. Så viftade morbror Edvard allvarsamt framför mitt
ansikte och sade:

— Vakna!

Och jag slog långsamt upp ögonen.

— Vera, sade mamma sedan, hur kunde du bära dig så åt!

— Men snälla mamma, det dröjde så länge och jag var inte
ett dugg sömnig. Morbror Edvard kunde ha blivit ond ...

Men då en släkting i detta hus hade tandvärk, då var det
inte tal om hypnos. Hon slog huvudet i väggen, drack iskallt
vatten, skållhett vatten, lade på gröt, rusade omkring i rummet
— allt utom gick till tandläkaren. Och detta furioso måste ha
sin tid, där var man maktlös.

Till sommarlivet denna tid hör den långseglats som herrarna,
inga damer, gjorde varje år. Den varade väl en vecka, mat
lagades och fanns, även dryck, det måtte ha varit mycket roligt.
Denna långsegling i skärgården var en institution.

Flickor lärde sig sällan segla, min yngre bror var mycket
skicklig och arrangerade dramatiska skeppsbrott till förlustelse
för lotsarna i Furusund, men jag kunde ro, det var ju alltid
något. Det föll på min lott att ro över Blidösundet för att
handla i Köpmanholmens handelsbod eller utföra någon av de
telefoneringar, som tog en halv dag i anspråk, jag var duktig,
det vet jag, hesiterade inte för något, rodde till och med en gång,
då jag nästan skurit av mig långfingertoppen med en slö
bordskniv. Detta, att ro, var den sport jag kände till. Lawn tennis,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free