Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se solen gå ned från kobbar, man fick en skymt av havet i
gattet — att se havet trådde man till.
Det hör inte till mina personliga minnen, alla de gånger
Hjalmar stod på grund. Men han redde ut det mycket enkelt:
han tog av sig och gick i och lyfte båten av grundet. Vilket lär
ha varit nöjsamt att se från stränderna, alltsammans.
Mittemot oss bodde ett farligt folk, lika konstiga som vi; det
var en bekant ”läsarefamilj”. Jag såg dem aldrig, men var alltid
medveten om deras tillvaro så nära oss. Det hade varit
spännande att få se så obetingat omtalade människor, som man gick
ut ifrån satt och ogillade en tvärsöver sundet. Men som lustigt
nog också trivdes på sommarnöje!
En morgon skulle Hjalmar resa in tidigt och hålla ett tal
någonstans ute i landet och var stadsklädd, vilket betydde
hög hatt och redingot. Han skulle ro sig själv över till Larshamn
och på sitt vanliga sätt hoppade han i roddbåten från bryggan,
båten kantrade och Hjalmar kom i. Mamma hade legat i fönstret
för att vinka adjö, klockan var väl fem på morgonen, nu låg
hon i stället och skrattade åt Hjalmars simmande i cylinder —
till på köpet som vattnet här var så grunt att han hade kunnat
gå. Han fick senare på dagen laga att han kom in från
Furusunds lotsstation på en Finlandsbåt. Det lär ha stått i somliga
tidningar att han undandragit sig föredraget — som bestod i
agitation.
En midsommar skulle Anders Hemming med fru komma och
hälsa på. Det var full storm och Hjalmar rodde ensam över
sundet för att hämta dem, men de kommo inte, hade stannat
på hotell i Furusund för att vädret var för hårt. Vi stodo på
vår brygga och sågo Hjalmar arbeta sig tillbaka i den lilla båt
vi disponerade, som var en rankig, murken, flytande likkista,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
