Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inställning till barnen var osäkerhet, som maskerades med att
ge dem slantar. Han serverades först vid bordet och var fru
Meyer ännu icke hemkommen, börjades den gentila middagen
utan henne. Alltid vin. Var dag ny, styvmanglad damastduk.
Frukt i skålar — en då för tiden magnifik syn. Konst på
väggarna, Heyerdahl med flera, men det talades inte konst. I
bokförrådet fanns inte en bok på utländskt språk, men jag läste
där Kiplings ”Det Lys der svandt”. Det är min enda
bokbehållning från denna tid.
Ludvig Meyer var heller inte populär, på det expressiva
norska sättet kallades han en ”rangelfant” och gick alltid med
ena rockhalvan uppfälld så att sidenfodret blänkte och med
käppen inkörd i fickan — en imitation på Carl Johans Gade
av Rezniceks maskeradherrar från Simplicissimus. Emma
Meyer hade varit gift med honom innan han nått sin vare
sig ekonomiska eller politiska position. De hade det fattigt
då, men Ludvig Meyer hade redan sina tag av seigneur, vilket
fru Meyer med sitt ekonomiska sinne klarade så att hon köpte
billigt vin och hällde på de fina buteljerna. Meyer kände inte
skillnaden men hans vänner grinade åt det bakom hans rygg.
Han förlät aldrig sin hustru detta. Det kan tyckas otacksamt
att inte ha varmare ord för gästfriheten, men Ludvig Meyers
eget väsen av total oförmåga till givande är skulden till det.
Med hans dåvarande hustru har jag sedan vunnit en vänskap
som räckt livet ut och det är för hennes skull jag ser honom
så kallt, som han själv var. Ändå äger jag ännu kvar ett litet
svart sidenförkläde, som jag fick av honom, då han kom hem
från en kort resa till Berlin. För Anna och Hjalmar hyste han
äkta vänskap. Hjalmar tyckte illa om att jag kom hem med
alla taggar ut för Ludvig Meyers vidkommande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
