Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörk dam med åttiotalslugg. Björnson ställde sig framför henne
med händerna i sidorna och frågade: ”Vem är De?” Och det
förargade henne naturligtvis.
Helma Meyer sändes snart till en pension i Dresden. Det
kom klagomål över att hon, liksom alla norskor på den tiden,
kom för sent hem om kvällarna. Men det var ju bara norskt,
tyckte vi svenskor. För övrigt var Helma en generös natur, som
sedermera villigt erkände att hon varit ”äkkel” den där tiden.
Det var något totalt ursprungligt över dem alla och jag gick
där stel och blyg och leddes, tråkade ut dem och gav ingenting.
Hela staden var som ett guldgrävarläger, alltid fullt av
hårresande historier om det vilda gatulivet med ty åtföljande
sjukdomar. På Carl Johan kunde man helt enkelt inte färdas om
söndagarna. Gatan var då upplåten åt slödder, medan den
borgerliga publiken gick och drog på Drammensvejejn till
måndagen, då man åter promenerade på Carl Johan och lyssnade på
musiken och hade tråkigt. Om det hördes en vagn, en kalesch,
på Bygdö Allé, rusade hela familjen ut på balkongen för att se
vem som var ute och åkte. Till och med Ludvig Meyer lutade
sig över räcket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
