- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
121

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

restaurangen och sedan fara hem, men det fick jag inte, det
gick inte an. Till min förvåning sade jag:

— Men vad får jag då i stället?

Det var djärvt. Det blev ingenting i stället, men så
småningom promenerade jag med Boo Hjärne — restaurangbesök
har jag intet minne av. Vi levde i en konstlad värld av enkla
problem: kan inte en man och en kvinna vara vänner utan
förälskelse? Jag trodde nej, han förfäktade ja. Han lånade mig
böcker, något på franska, som besvärade mig mycket. (Engelska
däremot läste man obehindrat, tack vare svärmeriet för den
engelska lärarinnan fröken Lindegren i Anna Whitlocks skola
och sedan beundran för den engelska lärarinnan fröken Hélène
Philipson i Wallinska skolan.) Jag läste pliktskyldigast Bruyère,
men kände nog att det var ett spel, det där om ”vänskap mellan
man och kvinna”. Boo Hjärne hade villa på Saltsjöbaden, där
hade han hos sig sin lilla son, Eyvind, med en utomordentlig
rar och präktig ung sköterska, förlovad med en flottist, ett
hederligt och gladlynt ungt par. Så småningom hände det att
jag hälsade på i villan.

Första gången var en juldags förmiddag.

Vi hade firat julafton borta hos någon av släkten. Våra
julaftnar voro alltid oerhört sena, att man skildes åt klockan
tre—fyra var ingenting ovanligt. Denna gång skulle jag gå i julottan
i Nacka kyrka. Den började klockan sex och Boo Hjärne lät
hämta mig med hyrvagn, som skulle föra mig till tåget vid
Stadsgården. Jag sov kanske tre timmar och sedan stod i
vintermörkret vagnen utanför porten med två frustande hästar, som
det ångade av. Det var en egen känsla att stiga in i en täckvagn,
beställd enkom åt mig. Jag hade den tiden en fin klänning av
kläde, höghalsad och åtsittande. Så åtsittande att jag inte kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free