- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
127

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tittade på! Det stora kaféet där uppe var inte samma sak. Vi
sutto alltid i det lilla, tills det ringde och man kom in igen,
beredd på fortsatt upplevelse. Här, på denna scen dominerade
Anders de Wahl och Gerda Lundequist, på Vasan Svennberg
och Julia Håkansson. Dessa båda i ”En omvändelse”, där
Svennberg sade sitt ”artig och uppmärksam och en smula
ironisk”! Som detta inte är någon kronologisk teaterrapport,
blandas väl det hela om en smula, ty ibland gavs modern dramatik
på Vasan och under en annan epok operetter.

Någon vårmånad var mamma utomlands med Georg, som då
var en elva år. Hon gjorde en av de där strapatsrika,
sparsamma resorna, som hörde familjen till (enligt teorierna skulle
man alltid själv bära sin kappsäck, både av hushållning och
av demokrati, detta har hypnotiserat mig i åratal så att jag
hållit på att stupa på mina strapatsrika resor, tills jag gjort
mig fri och anlitar en bärare). ”Fru Inger till Östråt” kom
just då upp på Vasan och jag fick följa med Hjalmar. Jag
hade ny blus, som inte hunnit bli färdig, utan var hopfäst på
axeln med knappnålar (säkerhetsnålen tycks ej ha varit
uppfunnen). Men vad värre var — vi hade, jungfrun och jag,
vanskött Hjalmars stärktvätt till den grad, att det inte fanns ett
skjortbröst som var långt nog för smokingens urringning.
Nedanför syntes det grå jägeryllet, men Hjalmar tog inte
sådant seriöst. Han satt med armarna i kors hela kvällen och
täckte på så sätt glappet. Vi hade mycket trevligt den kvällen,
det var en ljuspunkt i en tid, då det drog ihop sig för mig
ganska allvarsamt.

På Folkteatern gick man ibland denna tid, där satt folket och
åt äpplen på raderna och spottade kärnorna ned i den lilla kala
salongen. Då fina människor vågade sig hit skämtade de om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free