Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ond, därtill låg det dunkla hotet alltför vant över mig. Jag gick
och gick, vetande att porten skulle vara låst då jag äntligen
kom fram. Sedan jag väntat en stund på gatan i hopp att någon
skulle komma av de få hyresgästerna, gick jag ned till Bergs
bekanta cigarrbod i Kungsbacken. Den var känd av hela Norr,
den innehades av ett gediget och vänligt par, som hade väl reda
på Brantings, liksom alla. Jag steg in och bad att få telefonera
hem — på kredit. Att gå in i en cigarrbod, även en så
respekterad som Bergs, var på den tiden tämligen vågat. Men jag
hade intet val. Ringde hem, träffade Hjalmar, som satt och
skrev — nu var den tid kommen då man såg hans rygg vid
skrivbordet mer än förr. Så gick jag till porten och han kom
ned och öppnade.
— Det här var väl ganska onödigt, sade han endast torrt, då
jag slank in.
Förklara något kunde jag inte, så viss som jag var om att det
som hänt var ett led i alla växlarna.
Och på morgonen kallade Anders Hemming mig till
Publicistklubben och förklarade: det hade inte varit kompanjonen, som
sökt min fästman, utan två detektiver. Han hade kallats ned
till polisen till ett förhör, föranstaltat av kompanjonen och med
sin krampaktiga optimism förlitat sig på, att det hela skulle
vara över på någon halvtimme. Men han hade hållits kvar hela
natten och man hade icke tillåtit honom att ringa till mig, än
mindre att på något sätt tillställa mig spårvagnspengar och
portnyckel. Om nu Anders Hemming tagit itu med saken resolut
och åtminstone de vuxna herrarna sett sanningen i ögonen!
Men Anders Hemming bagatelliserade det hela. Jag skulle inte
vara rädd, det hela var ”ett misstag”. Och min fästman ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
