- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
213

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var ännu fulare än att dricka litet ur ett vinglas innan
någon sagt skål.

Men det förstod jag inte. Mittemot mina fönster hade jag
Observatoriebacken; gatan låg tom och öde, men nu kommo
sopvagnarna. De skramlade vant gatan utefter och det stod en
dammsky efter dem. Polisen gick där och vankade, det var en
förtrogen scen. En sådan morgon såg jag något underligt: en
man som gick i sicksack under träden vid trottoarkanten, än
dök han upp, än försvann han. Jag lutade mig nyfiket ut och
fick se att det var en poliskonstapel, som dansade för sig själv
ett slags krigsdans med sabeln svängande framför sig. Så mötte
han en flicka, som gick ensam, kanske hemåt. De två stannade
och talades vid, så gick konstapeln fram till byggnadsställningen
utanför Drottninggatan 97 och där ristade han hennes initialer,
kunde jag förstå. Men så med ens stramade han upp sig och
gick den vanliga lunken. Mycket riktigt — där dök en
inspektionskonstapel upp och fann ingenting att anmärka.

Men en sådan liten dramatisk episod hände bara en gång.
Nu dök det upp ett par herrar ett stycke förbi S. H. T., en av
dem, och det var ju Hugo, kastade en hastig blick upp mot mitt
fönster, då han passerade förbi. Och sedan lade jag mig och
sov vidare. På Blidö, då jag skulle följa gäster till båten, hade
jag också kunnat denna konst, att vakna precis då jag ville.
Jag ägde helt enkelt inte en klocka.

Samma sommar blev emellertid min skilsmässa klar. Det var
en mycket lätt köpenhamnsprocedur som berättats.

Min familj underrättades om skilsmässan med ett par ord.
Mamma sade vid något tillfälle ett ord av otålighet och jag
svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free