Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade de den okända, tilltagsna stockholmskan, ty på den
tiden fanns inte avbetalningar på annat än symaskiner! Och
den vita möbel vi snart fingo, var perfekt, det bästa svenska
hantverk. Den finns än, fast i annan ägo, lika fräsch och solid
så namnet Flinta är värt en honnör. Vita mollgardiner, blått
tyg på de två stolarna, ingen matta. Så köpte jag en Singers
symaskin på avbetalning. Hugo var förfärad! Jag tog den
dyraste som fanns — det var riktigt tänkt, ty jag har den än,
efter mer än trettio år, och den är lika bra.
Vi hade hyrt två rum och kök i ett hus på Upplandsgatan,
högst upp, där det var strömmande sol. Men inte hiss. Det
visslade i Hugos bröst, då han väl kommit upp för de fyra
trapporna ... Huset beboddes av hantverkare och småfolk,
solida människor, det var stilla och rejält. Andra rummet i vår
våning var absolut tomt. Tomt — fyra väggar och ett bart golv.
Men vad gjorde det? Vi skulle möblera det bit för bit. Nästa
inköp blev en lång låg bokhylla, vilket var en nyhet då. Min
rankiga hylla med de svarvade knopparna och de i sidorna
lindade snörena åkte upp på vinden — för att tas ned igen, då
böckerna blevo flera. Och så fick Hugo en födelsedag en
läderfåtölj, också den enligt dagens mod sådan att man halvlåg
på golvet. Vad jag fick av Hugo? Ringar. Smycken. Jag har
sedan hört att någon anmärkt på att en person, som skrev i
Social-Demokraten gick med ringar — ack, inte så dyrbara!
Men de representerade allt vad jag fick av en äkta man som
inte behövde köpa sin fru tyg till klänningar och vinterkappa.
Mycket snart fick jag för resten ett pälsfoder, hamster ni vet,
för att ha något varmt på mina sena vandringar hem från
referaten. Hugo ärvde en bäverpäls efter en morbror, en tung,
magnifik pjäs och vi ironiserade över att vi sågo ut som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
