Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en anklagad skulle ha en försvarare, vem han än vore och
hur misstänkt eller brottslig han än var. Karl Staaff blev mycket
förkättrad för detta, men i denna mordhistoria torde nog en
personlig sympati ha spelat in. Helga Fägersköld var en
fascinerande dam och Hugo berättade hur han gått och hört
en session och känt samma dragning till de grönskimrande
ögonen, som alla erforo — det vill säga alla män. En episod
i detta drama var den, då Helga Fägersköld blev knivskuren på
en enslig gata bakom Strandvägen. Det talades om saken hemma
ooh mamma sade:
— Det kan ni väl förstå, att hon har gjort det själv!
Hjalmar och Karl Staaff sågo på henne med tvivel, värjande
sig för den rent kvinnliga inställning mot den ståtliga Helga
Fägersköld, som de ansågo låg i yttrandet. Men mamma hade
rätt, hon hade gjort det själv, med en pennkniv.
Emellertid berättade Eliel Löfgren denna gång om
Östervålamordet, där också Yngsjömordet kom att spela in, då det var
samma domare i båda fallen. Eliel Löfgren var och är en
utomordentlig berättare. Han berättar en bok, som tjusat honom, så
att man blir lång i ansiktet när man sedan läser den, ty så
rolig och intressant som genom hans återgivande var den alls
inte ... Men hans sätt att berätta är helt olikt till exempel
Henning Bergers var. Henning Berger fick sina åhörare att skratta,
det var alltid ett personligt syfte med berättandet, som aldrig slog
slint ... En av Bergers historier handlade om en döv major i
en järnvägskupé, till vilken någon säger att det regnar ute. Var
det inte den han drog den där gången på Du Nord, då en ung
studentbeväring med yvigt hår och pincené var med — en viss
kand. Sven Lidman? Vi gräto av skratt. Det låg dessutom något
grymt, makabert, i Henning Bergers sätt att berätta, en bitterhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
