Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett missmod. Det var barndomen och amerikaåren, som färgade
av sig. Hans hustru berättade, utan att göra det humoristiskt,
hur hon en gång, då hon skulle handla mat för de få ören hon
hade, sett en portmonnä ligga på golvet i den stora amerikanska
butiken. Hon kämpade inte ens med sitt samvete, hon bara böjde
sig ned och tog efter den — för att finna den tillbakaryckt och
höra ett pojkfnitter. Det gamla skojet med ett snöre ...
Eliel Löfgren däremot är alltid rent saklig och objektiv. Men
så småningom får berättelsen fantasi, djup och rytm. Man
njuter av att få del av den, bli lyft av den, man finner sig
begåvad och kunnig, precis som om man själv tänkt vad man hör.
Man går hem med den hedrande förnimmelsen att ha fått
hjärnan vädrad. Ingen bismak stannar kvar, ingen kvaddning,
utan man går ganska länge på skyar.
Jag undrar om inte detta sammanträde av vår klubb blev det
sista. Men jag hoppas dock att det kala, omöblerade rummet,
papperslyktorna i taket, det pretentiösa förlitandet på
själfullhetens bärkraft inte var det som gav den nådastöten.
Vid denna tid fick jag erbjudande att sköta en liten
månadstidskrift, ”Mitt hem”, som ägdes av Bröderna Lagerström.
Arbetet kunde mycket väl klaras vid sidan av det i Svenska
Dagbladet. Där fanns noveller, matrecept, allvarliga ting, dikter,
en handarbetsbilaga. Bland det allvarliga var en enquête om vad
man skulle använda sin rösträtt till, då man fått den och de
svarande damernas porträtt voro vackert infogade i små tjocka,
snirklade ramar. De svarande voro Anna Lindhagen, Signe
Bergman, Gerda Hellberg, Agda Montelius, alla dessa, som man
gick och refererade på rösträttsmötena.
Där fanns dikter av en pojke i Norra latin, kamrat med
Georg, han hette Bertil Malmberg och skrev gränslöst vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
