Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXI.
Mamma var redaktör för en teatertidskrift, Skådebanan, som
utgavs av Paul Heckscher, innehavare av ett konstförlag. Den
trycktes på gott papper och hade vackra bilder, och mamma
skrev där en krönika var fjortonde dag. Märket René var
oerhört populärt fastän fruktat och skaffade sin tidning,
Stockholms-Tidningen, massor av läsare. Då man slår upp ett
av de första häftena i Skådebanan hittar man följande:
”Fråga: Hur kommer det sig att bland den tvätt, som
besörjes av Jeppe på Berget’s hustru, finns en vanlig modern
skjorta med stärkbröst?
Svar: Detta är åter ett av de många fall, som bevisa, att
teaterregissören har behov av kvinnlig, praktisk medregent. Det
existerar nämligen mellan himmel och jord en hel massa ting,
som en verkligt manlig man aldrig får upp blicken för eller
skulle kunna fundera ut.”
Hjalmar Branting skrev där ett teaterbrev från Paris och
Köpenhamn. Däri finner man följande ord, skrivna med
anledning av ”Den röde Hane” på Folketheatret: ”Domarekåren här
hemma, mot vars gudalika rättfärdighetskänsla hos oss ingen
ens får hviska ett tvivel, kunde ha gott af att se en dansk kollega
i Albrecht Schmidts gestalt, ty sig själfva få de icke se, därför
sörja — våra teaterförfattare. — Vad är det vi få af vårt eget
aktuella lif? Så illa står det till att dramatisk aktualitet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0255.html
