Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade i sitt hem för en åtta, tio personer var så rädd att
soppskeden klirrade mot tallriken. Men hon redde sig. Hon blev en
fast punkt i virvlarna, vi lärde oss att respektera denna blonda
flicka, som kom full av beundran för sin Herman, men med
bestämda åsikter och bestämda ideal.
Sedan vi umgåtts ett par år sade Herman en kväll:
— Du var allt ganska fjär mot mig du?
— Ja, svarade jag, det var för mammas skull. Du hade skrivit
något gräsligt om henne.
— Såå. Vet du vad jag skrev?
Nej, det hade jag aldrig tagit reda på.
— Nå, då ska jag tala om det för dig. Jag skrev att René
var lika het om den sak det gällde, vad det nu var, som den
spis, vid vilken hon aldrig stekt en biffstek.
Det var det hela. Sådan var man, hos oss gällde alltid: vän
eller fiende. Men min solidaritet fick en knäck, som kom mig att
bli nyktrare. Redan då jag var förlovad första gången hade
min auktoritetstro varit orubblig, jag tyckte mig en gång vara
mycket modig, då jag i ett brev om min fästmans dåliga affärer
skrev ”audiatur et altera pars.” Det tog lång tid för mig att
våga tänka fritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
