Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då ännu idén att man skulle bo ”franskt” och följaktligen bodde
vi i ett litet hotell på Quartier Latinsidan, med en svartmuskig
värdinna och en mörk ung pojke som kom med kaffet och vitt
bröd i sina kolsvarta fingrar. Jag var i hemlighet mycket mera
flärdfull, hotellyx synes mig som en av livets största njutningar.
Men så bodde vi alltså och jag upplevde Paris på ett kanske
något turistmässigt sätt. Att vi alla tre sågo Versailles var klart.
Vi foro dit i spårvagn och Hjalmar gruffade för att jag på
vägen läste ett brev från min man. Vi sågo Invaliddomen fyllda
av vördnad inför Napoleons grav. Det var då; nästa gång såg
jag den med avsky. ”Det är ju en militarismens högborg!” sade
jag åt Hjalmar, med triumf att våga och att finna ett så fint
slagord, ty han hade en djupt rotad tillgivenhet för allt franskt. Vi
besökte även pliktskyldigast en nattsylta: där små gattöser
dansade med varandra. En ganska generad trio, ungefär som
den sommaren Hjalmar förhörde mig i katekesen och vi hoppade
över sjätte budet.
Hjalmar gick på möten förstås, och mamma och jag travade
okonstlat på de stora varuhusen, som fyllde oss med ett slags
äckel, så överfyllda voro de av bandstumpar och fjädrar. Vi hade
då ännu icke Nordiska Kompaniet hemma och ett varuhus var
en sevärdhet. Mamma hade av någon fått en liten fransk lilja
i silver, vilken hon bar. I Magasin du Louvre skockade sig
madamerna kring oss med hånfulla miner tills jag påpekade att
det bara behövdes att hon tog av sig royalistemblemet för att vi
fullkomligt skulle insmälta i miljön.
En kväll sammanträffade vi — efter att ha varit hemma hos
pariskorrespondenten Osborne, som var gift med en fransyska
och hade Carl Larssonreproduktioner på väggarna i sin lilla
franska matsal — med en bulgarisk äldre journalist, en teoretiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
