Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sängen och virkat hattar till försäljning. Det var nu som
stickning började få insteg hos oss, medan man i England alltid varit
van att sticka plagg. Vi stickade strumpor att lägga på hög till
Drottningens Centralkommitté och somliga av oss började förstå
att man verkligen kunde göra användbara saker med ett par
stickor. Kronprinsessan var inte alldeles frisk nu heller, men
sammanträdet fortgick som vanligt.
Så kom första maj det året. Skulle Hjalmar Branting hålla
sitt vanliga första majtal även som statsminister? Tidningen
måste han ju lämna ifrån sig, men skulle han stå på den där
uppställda talarstolen med det röda tyget, barhuvad och säga sitt
tydliga ”medborgare!” över Gärdet också som statsminister?
Ja, det gjorde han. Men talet blev kort. Det kom bud att
kronprinsessan Margareta dött. Han avslutade tvärt
alltsammans och begav sig till slottet.
Det berättas att han varit uppriktigt ledsen och kallat henne
för en ”solstråle”. Om han använt just det ordet kan jag inte
säga. Men skulle han inte vara ledsen, inte känna bestört sorg
över detta dödsfall? Skulle han inte ha sett vad Margareta var
värd, hur stark och skön hennes själ var, varför skulle han inte
ha känt det? Att han var uppriktigt gripen var ingenting
underligt, det är bara så att folk är så korttänkta att de förvånas: en
socialdemokrat har känslor ...! Hjalmar kunde se godhet och
ungdom och skönhet och mod där det fanns.
Jordfästningen ägde sedan rum i Storkyrkan, och som jag
gjort sällskap med mamma och friherrinnan Ebba Palmstierna i
bil, och sålunda inte kom i god tid, utan fick stå, då
regeringsfruarna hade sina bestämda platser, fick jag för första gången
se drottningen på nära håll. Hon gick tätt förbi rak och lång i
sin ”smäck och gravour”, det långa vita förklädet under den långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
