Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. KAP. Inledande anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefvande fällda dom: "af jord äst du kommen, till
jord skall du åter varda." Några tyckas tro,
alldenstund ett läkemedel icke sätter dem i stånd att
bjuda döden trots, så är det till ingen nytta att
begagna det. En sådan person sade härförleden
till mig: "Vet ni väl att en af edra patienter, som
tog in bränvin och salt är död? och andre vilja
säga: den och den är död, bränvin och salt har
dödat honom — just som om enhvar, hvilken
begagnade läkemedlet skulle befrias för att dö".
Detta erinrar mig om en anekdot, som jag en gång
hörde. — En prest sade till en allmänt bekant
fyllhund; John, du lär dräpa dig sjelf med ditt
supande "Nej herre" sade John, det skall jag ej.
"Kände ni den och den?" "Ja" sade hans
högärevördighet "jag kände honom mycket väl." "Nå väl"
sade John sarkastiskt: han drack bara vatten och
han är dock död!" Det är emedlertid klart, att
ni icke kan göra alla till behag. En herre dog
en gång, och hans vänner skyllde doktorn för
att hafva tagit lifvet af honom med digitalis[1].
"Det är inte sant" sade läkaren "ty jag gaf honom
aldrig något sådant." "O!" sade vännerna som
hade satt sig före att blamera doktorn — "ni
dödade honom genom att underlåta att gifva honom
detta medikament." Bränvin och salt kan
bevara mången för en tidig död, men timmen då han
skall taga afsked med denna verlden, skall dock
komma en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
