Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos hvilken Napoleon kvarblifvit och funnit sig
obeskrifligt väl, och medförde en andlig man från landet.
Honom skulle nu Napoleon följa för att erhålla
uppfostran. Visst ville han pruta litet emot i början, men
det halp icke, och snart satt den väl påpajtade,
gråtande gossen vid pastorns sida i en rymlig släde, som
kilade af mot Södertull. Sedan denna afton hade han
aldrig sett frisrocken, men många voro de faderliga,
förmanande bref, han från honom erhållit och hvilka
endast varit undertecknade med trenne kors. Hans
svar på dessa adresserades på Stockholm och herr A.
B. C. Bergström, ett namn, hvilket han tydligen kunde
förstå endast var antaget för tillfället, Då längre fram
Napoleon skulle välja vitse genus och därvid föredrog
militärståndet, erhöll han tillstånd att få blifva kadett,
och han hade just på denna dag vi återsett honom
anländt till Stockholm med en mälarskuta, försedd med
goda kunskapsbetyg och en anständig handkassa.
Vår unge kadettkandidat har nu hunnit till
grinden utanför Rörstrand (månne den står kvar ännu?) och
såg där med en viss beklämdhet en mängd promenerande
kadetter komma emot sig i deras grå mössor,
till formen liknande de osmakliga hufvudbonader af
samma namn, som nyss blifvit införda i arméen. Många
af dessa kadetter voro verkliga jättar, karlar mellan
20–25 år, och Napoleon ryste inom sig öfver den
bekantskap, som möjligen snart nog deras bastanta händer
skulle formera med hans kinder och öfriga kroppsdelar.
Men han bemödade sig om att se frimodig ut och
hälsade artigt synnerligast på dem, som buro guldstreck
på kragen och hvilka han kunde förstå vara korporaler,
personer, som på den tiden hade mera respekt inom
kåren än nu mången chef vid sitt »i nåder
anförtrodda kongl, regemente». Synd vore emellertid att
säga, det dessa hälsningar lika artigt besvarades. Detta
skedde merendels med en stolt nick, stundom endast
med en skarp, forskande blick, som högdraget mätte
den stackars vandraren från topp till tå. Denne, ehuru
undrande hvart höfligheten tagit vägen i denna vrå af
världen, fortfor dock att vara lika höflig, men då han
nu mötte en långsamt spatserande »trettonkvartering»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
