Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rost sade han därför: »Men vi ska’ försöka. Högre
hus har jag likväl sett r-r-ramla omkull.»
Och att ramla omkull i en examen inför denne
man var rasande lätt gjordt för hvar och en, som icke
kände och skickligt visste begagna en mängd stående
ord och termer, som han älskade mer än sig själf,
därför att han själf uppfunnit dem, och förutan hvilka
äfven den redigaste bevisning af honom – icke ansågs
oriktig – men ohjälpligt förkastades. Och måhända
hade han däri på visst sätt rätt; ty för att hos
nybörjare få bestämdhet i tanken bör man äfven fordra
bestämdhet i uttrycken däraf. Men hos gubben L...
gick dock termpedanteriet nog långt och kunde icke
annat än förbrylla äfven goda matematiska hufvuden.
Så gick det äfven för unge Napoleon, som, ehuru
han hade utmärkta anlag för det ämne, hvari han nu
skulle stå examen, dock, efter att hafva erhållit en
svårare proposition, som han förträffligt väl kände, så
ofta afbröts af lärarens anmärkningar öfver bristande
tydlighet, att han till slutet nästan förbryllades. Sade
han t. ex.: »jag har – eller drar en rät linie –»
så hörde han genast den finska, stammande rösten
häftigt utfara:
»Herrn har eller drar så i helvete! Herrn
supponerar, att herrn har eller drar, minns det!»
Då nu vår hjälte med förundran vände sig om
och såg pä sin hetlefrade examinator, hof denna
kostliga figur ögonen upp, så att endast det hvita af dem
syntes, och utropade: »Ser herrn på mig, så ser jag i
taket!»
Sade han: »jag sätter en vinkel», så anmärktes:
»Sätter? Hunden och boktryckaren sätta» etc.
Genom dessa itererade »sidohugg» bragtes
Napoleon slutligen till fullkomlig tystnad, emedan han ansåg
det tjäna till intet att bevisa ett tecken mera för en
person, som icke tålde några bevis. Men äfven nu,
sedan den stumma bevisningen inträdt, hörde han den
finska rösten nästan triumferande utbrista:
»Aj! aj! hvad det är ledsamt att vänta, när man
väntar på något godt! Aj! aj! hvad det är ledsamt!»
Nästan gråtande öfver denna sista smädelse, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
