Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Napoleon explicerade den så mästerligt utförda
berättelsen utan att stappla på ett enda ord, och den
fromme läraren såg under tiden med ett visst
svårmodigt deltagande på den högröde, ifrige gossen; därefter
sade han:
»Jag får nu den glädjen att gifva herrn ett betyg,
som jag ej med sken af rättvisa kunnat tilldela någon
på flere år, nämligen utmärkt berömligt. Latin läses
icke vidare på Karlberg, men det vore skada, om herrn
skulle förgäta, hvad herrn redan så väl inhämtat. Kom
till mig emellanåt, så skola vi taga fram de gamla
romerska hedningarna, af hvilka vi kristna ännu kunna
hafva mycket att lära i manlig dygd och ståndaktighet.»
Med varm tacksamhet mottog Napoleon detta
vänliga tillbud, hvarefter han skickade sig att gå. Lektor
E–n fattade då hans hand och sade med en djup
innerlighet i rösten: »Herrn tyckes hafva fått goda anlag af
allt det godas gifvare. Bruka dem nu också till det,
bästa. Herrn blir nu försatt bland en krets ynglingar,
utaf hvilka de flesta visserligen äro goda och ädla, som
det är vanligt vid de åren, men dåliga sällskap fattas
beklagligen icke där som annorstädes. Vakta sig för
dessa och kämpa, så länge herrn kan, mot de vaknande
passionerna; men när de vaknat, så sök att blifva deras
herre, icke deras slaf. Herrn har – men hvarför
skulle jag icke utsäga det?» fortfor han, då han ett
ögonblick tycktes tveka, »herrn har ett högeligen vackert
utseende. Detta är en obestridlig förmån, ty skönheten
blifver alltid ett slags god rekommendation, just för
sin sällsynthets skull; men herrn bör besinna, att
kroppslig fullkomlighet aldrig blifver någon förtjänst; den är
endast en frikostig skänk, som förlorar allt sitt värde,
om den blott utgör en beklädnad för en fördärfvad själ.
Jag skulle ej hafva framkastat detta, om jag ej
förmodade, att herrn snart nog får höra sitt yttre prisas från
annat håll, dock utan den tillämpning jag tagit mig
friheten att göra. Farväl nu! och skulle herrn någon
gång behöfva ett välmenande råd, så godt som jag kan
gifva det, så kom till enslingen i Solna.»
Med tårade ögon tryckte Napoleon den värdige
lärarens hand och hastade ut i den stilla kvällen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
