Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men lagen får icke efterskänka något sådant»,
invände polisbetjänten; »dessutom behöfva vi herrn
såsom vittne på, att vi anträffat tjufven med en plånbok
på bröstet, hvilken han knipit från en herre i
operaförstugan i går afton. Vi hafva spårat efter honom
hela dagen, ända tills vi nu ...»
»Bli vittne? Nej, pass gubbar!» ropade Napoleon
och kilade in i gränden, så snabbt som hans unga ben
förmådde bära honom.
»Nå, det kan också vara detsamma, låt honom
springa!» sade polisbetjänten skrattande till några
tillstädeskomna personer, som nyfiket betraktat uppträdet;
»gossen gjorde oss ett duktigt handtag, och herrarna
få vara goda och besvära sig med vittnesmålet i hans
ställe. Något bör man väl betala för roligheten, när
man slipper helskinnad ifrån.»
Sedan vår hjälte fått tillräckligt försprång, saktade
han sin fart och ingick till en fältskär att få såret
tillbörligen beplåstradt. Det befanns icke särdeles djupt,
men var i stället så mycket längre och sträckte sig från
öfre delen af hufvudet till hårfästet. Det blef således
nödvändigt att afskära en del af hans allra vackraste
lockar, mot hvilket han länge, men fåfängt, sökte
att protestera. »Jo, nu ser jag minsann rätt hygglig
ut!» sade han, då han efter förbindningens slut kastade
en blick i spegeln. »Näsan tjock och uppsvälld som en
pumpa, halfva luggen hin i våld och en stor, svart
plåsterlapp på pannan. Finge jag nu blott ena ögat
igenmuradt, så vore det komplett, och detta kommer
kanske att ske i morgon, då jag får ’jackan på mig’, som
den äreförgätne långe lunsen uttryckte sig i går.»
Då han hemkommit i sitt lilla rum och lagt sig
till hvila, genomgick han i minnet ännu en gång
dagens växlande äfventyr. Pappa David, kommendörkaptenen,
den franske språkmästaren, professor S.....s,
den rödhårige kadetten, sväfvade huller om buller för
hans trötta ögon i en yrande ringdans. Men då äfven
lektor E–n’s milda anlete skymtade fram bland de
andra, blef hans sinne åter redigare. Med en
rysning ihågkom han nu äfven den unge brottslingen,
som han varit behjälplig att gripa och som på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
