Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtföljd af den beskedlige tretton-kvarteringen, hvars
bekantskap läsaren redan gjort i början på denna
berättelse och som då erbjöd sig att blifva Napoleons
Mentor, inträdde nu vår hjälte, lastad med ett helt fång
af böcker, som han nyss utfått af sin kompanichef
och hvilka under en följd af år skulle blifva hans icke
synnerligen trefliga sällskap. Hans egen, prydliga svarta
dräkt hade blifvit utbytt mot gamla, luggslitna och
lappade reserv-kläder, emedan hans släpmundering
naturligtvis ännu ej hunnit blifva färdig. Dessa
reserv-kläder hade nästan alltid det felet att antingen vara
för stora eller för små, emedan de togos i högen bland
kasserade plagg. Napoleons skrud hade båda dessa fel,
ity att jackan räckte ned öfver höfterna och hans
»inexpressibles» voro åtminstone sju tum för korta.
Ej under därför, att hans eljes så välbildade figur nu
tog sig tämligen illa ut. Men han hade vid detta
tillfälle helt andra saker att bekymra sig öfver än sitt
utseende. Genast vid hans inträde hade en mängd
nyfikna, ja, man kunde nästan säga lystna blickar på
honörn blifvit fästa, hvilka tycktes liksom glädja sig
åt en förestående högtid, då hvar och en hade
lägenhet att bereda en annan något litet af den välkomma
han själf en gång erhållit. Ännu hindrades dock
stormlöpningen af den långe beskyddarens närvaro; men
sedan den »nykomne» af första klassens primarie fått
sig ett skåp anvisadt vid »femte raden», aflägsnade sig
hans Mentor efter att ytterligare hafva gifvit honom
följande råd:
»Jag lämnar dig nu åt ditt öde, min kära Pålle
Fnask, men jag ber dig bara komma ihåg, att första
timmen i galgen alltid är den värsta. Lipa för all
del icke! En kadett vill se blod, men aldrig tårar.
Blif ej heller arg, ty det duger blankt icke. Tålamod
öfvervinner allt, till och med surkål. Många, många
komma snart omkring dig för att formera din närmare
bekantskap; en infinner sig för att undersöka ditt hår,
en annan dina öron, en tredje din näsa och så vidare,
in infinitum. Haf då endast ögonen med dig och tag
reda på dem, som visa sig mest närgångna, ty dem
har du sedan rättighet att bjuda ut på envig – med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
