Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring, nästan med samma hast som kulan i en roulett.
Att man blef alldeles hufvudyr och färdig att falla i
golfvet, hjälpte ej; man uppehölls troget och fortskaffades
omedvetet från hand till hand, ända till dess någon
af de inflytelserikaste och mest ansedde upptågsmakarna
kommenderade: »Nog med den! hit med en annan!»
och så vidare, tills man hunnit ledsna vid den leken.
Den andra leken tillgick åter på det sättet, ätt
någon af de längsta och starkaste ställde sig midt på
golfvet och ropade: »Värma badstu! värma badstu!»
Alla händer fattade då hvarandra som till en polka,
och ett »rep» snoddes kring den långa pelaren så tätt
som möjligt under en yrande ringdans, tills hela kåren
stod sammanpressad i en enda ofantlig, rund klunga.
Vid formerandet af detta rep tillsågs noga, att de yngre
och svagare började att sno sig kring pelaren och att
de största och starkaste kommo att utgöra yttersta
änden, på det de sedan måtte kunna riktigt använda
sina krafter för att genom det mest oförtrutna
påträngande utifrån inåt kunna bereda tillbörlig värme åt
dem, som befunno sig innerst i badstu’n och som nu
sannerligen fingo lära, hvad svettbad och folkträngsel
ville säga. Leken slutades vanligtvis så, att alla de
starkaste samlade sig ihop på en sida af klungen och med
förenade bemödanden trängde den fram mot salsbänkarna,
mot hvilka sist hela den ofantliga massan ramlade
öfverända, då alla släppte sina hittills bibehållna tag i
hvarandras händer och sökte att kräla fram ur
människohögen så fort som möjligt för att återfå den halft
förlorade andan. Så våldsam än denna lek kan synas,
skedde dock därvid aldrig någon olycka, emedan
tillställarna däraf visste att noga afräkna tiden för en
»ynglings förmåga» att umbära luft.
Tredje leken, med det fromma namnet »spänna
kyrka», var – Gud må veta det – ingenting mindre
än from, och blir äfven under dessa så obeskrifligt
grannlaga tider, då finhet och sedesamhet i ord äro
vida angelägnare än i handling, kinkig nog att beskrifva,
emedan en viss kroppsdel »sans nom» där spelar den
bedröfliga hufvudrollen. – Men hvad är det, jag bekymrar
mig öfver! Jag har ju redan funnit ordet i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
