Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu orkar jag icke att prata längre med dig,
min kära Pålle», sade korporalen, gäspande. »Gå nu
och lägg dig, ty du kan vara trött efter ditt första
dagsarbete här vid Karlberg.»
Napoleon lydde tillsägelsen och sof snart
ungdomens lugna sömn, som räckte oafbrutet till följande
morgon kl. 6, då han väcktes af det för honom
ovanliga ljudet af en trumma, som larmade utanför
fönstren. Snabb som en pil flög han upp och såg sig
yrvaken omkring, utan att för sig själf ännu kunna
redogöra, hvar han var. Vid gaslågornas klara sken
såg han 25 sängar uppställda i rad, och i hvar och en
af dessa ett ungt hufvud. Men då nu hans blick föll
på sängen till vänster om honom och han såg
Hennings vänliga, leende öga och hörde hans hjärtligt
uttalade: »God morgon, bror!» återkom han hastigt till
begreppet om tid och rum och besvarade
morgonhälsningen lika hjärtligt, som han erhållit den.
»Du behöfver icke göra dig så rasande brådtom»,
sade Henning, »Visitationen sker först klockan half sju,
och vi kunna ligga och ’dra oss’ vid pass tio
minuter. God natt med dig, så länge!» och härmed vände
Henning sitt vackra hufvud och föll genast i ny sömn.
Icke så vår hjälte, som, en gång vaken, på ögonblicket
började att påtaga sina lappade reserv-paltor och sedan
förfogade sig till tvättskålen.
Några minuter därefter skrek den långe korporalen
med dundrande stämma: »Res på er! Opp! opp med
er gossar!»
Ej en enda gosse rörde på sig engång.
Åter förflöto ett par minuter. Då hördes ånyo:
»Res på er! opp! opp gossar!»
Blott en och annan gosse rörde på sig. De öfriga
lågo stilla, som om de varit lik.
Nu var klockan tio minuter öfver sex. Då dundrade
ett enstafvigt: »opp!» men detta var tillräckligt,
ty upp flögo alla, liksom de varit lossade springfjädrar,
och visade dymedels, att det ej var vardt att längre
leka med denne korporal, hvilken, så god han än eljes
visade sig, äfven kunde vara rätt allvarsam, när det
behöfdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
