Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äntligen färdiggjord och sattes nu på en stol, hvarifrån
han icke förrän vid representationens början fick
förflytta sig.
Efter sju sorger, elfva bekymmer och nittionio
uppehåll drogs ändtligen ridån upp, och spelet, som
verkligen gick ganska bra, begynte. Men vid Napoleons
snart skeende »entrée» gick ett sorl af beundran genom
hela salen såväl från herrar som damer. Och detta
var ej heller underligt, ty svårligen kunde man få se
ett mera förtjusande ansikte, en klarare, eldigare blick
och en mera välbildad figur (tack vare fruns
omsorgsfulla och väl anbringade stoppning). Han var klädd i
hvitt, och det hvita pärlband, som omgaf hans hals,
fördunklades nästan af densamma. Några af de bjudna
herrarna, till större delen gardesofficerare och således
kännare, gingo till och med så långt, att de ville hålla
tio mot ett, att det var en verklig flicka, som de sågo
framför sig och ej en uppstoppad pojke. Om
applåder här passat sig, hade troligen Napoleon däraf erhållit
en lika stark storm, som man sedan, ehuru för helt
andra egenskaper, brukat att tilldela »världssångerskan»
Jenny Lind.
Om spelet är ingenting vidare att säga, än att det
fortgick ganska lustigt och att allas blickar äfven under
skrattsalfvorna voro riktade på vår hjälte, hvilken rätt
oklanderligt visste att föra sig som dam; några herrar
påstodo till och med mästerligt, men detta ville dock
icke de i könets hemligheter invigda damerna medgifva, så
mycket de än för öfrigt voro förtjusta i den vackre gossen.
När första akten var slut och förhänget fallit, trädde
Henning från teatern in i salen, klädd i ganska vacker
spansk dräkt, som han för tillfället enkom låtit göra
sig, och gick att ställa sig bredvid en ung, utmärkt
vacker fru, som satt ytterst på en bänk, och nu med det
ljufvaste småleende hälsade den vackre spanioren.
Därefter började hon att för några minuter gyckla med
honom angående hans vackra älskarinna, tills hon
slutligen sänkte tonen till en hviskning, endast förnimbar
för Henning, på hvilken hon i detsamma kastade en
hastig, men passionerad blick: »Min Gud! Henning,
hvad du är söt i denna dräkt! ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
