Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit afundsjuka på honom, emedan han fördunklat
dem alla, tillade hon med en något förtrolig blick på
Henning: »Grefven här och jag hafva kommit öfverens
att spela hans vackra syster Angélique ett litet spratt,
om hvilket jag förmodar, att han redan talat vid er,
min herre. Om ni således vill hafva den godheten att
stiga in i min ’boudoir’, så har min forna guvernant
lofvat mig att vara er behjälplig vid förklädningen.»
Inom en timme var Napoleon iklädd den allra
smakfullaste fruntimmersdräkt, och Henning, som under
tiden hållit friherrinnan sällskap, for genast att hämta
sin syster. Medan denne var ute i detta ärende, fick
Napoleon af sin värdinna instruktioner om, hvad han
skulle föreställa för en person. Han skulle nämligen
vara en af hennes kusiner, en fröken G...., som för
några dagar sedan i sällskap med en tant kommit upp
till Stockholm för att i dennas hus tillbringa vintern.
»Ni blir då nödsakad att emellanåt visa er litet
’caressant’ mot mig», tillade hon småleende, »men jag
lofvar er att icke illa upptaga det, emedan det hör till
er rol», och härvid tryckte hon Napoleons med den
finaste franska handske beklädda hand och lutade sin
kind nära intill hans, som genast betäcktes af den
djupaste rodnad. »Ack, se bara på den lilla oskulden!»
utropade friherrinnan och klappade honom skalkaktigt
på kinden. »Men sådant skulle här fördärfva
alltsammans. Dock – det är sant, ni kommer ju från
landet, och det kan då få passera för landtlig blyghet»,
och härvid fäste hon leende sina sköna, eldiga, mörka
ögon på vår hjälte, som betogs af en besynnerlig, på
samma gång plågsam och angenäm känsla. Han hade
visserligen ännu föga varit i fruntimmerssällskap, men
det var ändå något, som sade honom, att den blick,
som den unga, sköna kvinnan nyss kastat på honom,
icke alldeles var som den borde vara. Men
friherrinnan var ung, skön och förtjusande, och som skönheten
alltid tager ut sin rätt, började äfven hans öga att
småningom blifva djärfvare, eldigare, och han fattade
nu i sin ordning hennes lilla oändligen välformade hand,
som villigt och med ett förföriskt smålöje räcktes honom.
Han tryckte den och kände genast en varm tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
