Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att djupt såra Angélique’s finkänsla. Friherrinnan gaf
honom ett triumferande ögonkast, och den unga flickan
aflägsnade sig utan att bevärdiga honom med en blick.
Under återstoden af aftonen undvek Angélique
omsorgsfullt vår hjälte, och vid afskedet var hon
alldeles stum.
Under hemvägen till Karlberg om natten kände
sig Napoleon nästan betagen af raseri mot friherrinnan
Fanny, hvars kyss han dock ännu tyckte bränna på
sina läppar. Han var förargad på Angélique, förargad
på hela världen och erfor i sitt unga bröst en alldeles
ny känsla, som han icke kunde göra sig reda för och
som än föreföll honom ljuf, än plågsam. Han beslöt
emellertid att icke vidare besöka Hennings föräldrars hus,
emedan han icke ville utsätta sig för Angélique’s köld.
Man fattar så hjältemodiga beslut vid vår hjältes
år, gudbevars!
De två eller tre följande dagarna var Napoleon
ovanligt tyst och grubblande, och så – »kom jul».
Början af en julafton på Karlberg är vanligtvis
det sorgligaste man kan tänka sig. De få, sällan öfver
tjoget, som finna sig nödsakade att tillbringa densamma
därstädes, äro sådana, som icke hafva några närmare
bekanta i staden, eller ock sådana, som icke vilja
»genera» dessa, om de än hafva dem. Vid
skymningens inbrytande råder då i den klass, där de äro
församlade (fordom den fjärde), en dödstystnad. De grå
spensarna hoprullas då omsorgsfullt, läggas på något af
borden såsom hufvudgärd, och sedan placera sig
kadetterna raklånga på borden för att tänka på det kära, forna
hemmet, på julljusen, julgranen, julgröten och
julklapparna. Många hafva därunder äfven smärtsamma
förluster af fader eller moder att begråta. Endast tunga suckar
och kanske äfven vattnets neddroppande i kylfatet från
den otäta kranen till vattenreservoiren höras. En och
annan kötted från de minst tålmodige hör ej heller till
ovanligheterna. Vaktmästaren inkommer för att tända
upp gaslågorna, men afspisas med ett enhälligt: »Gå
åt helvete! vi vilja icke veta af ljus!» Och åter
börjar tystnaden. Somliga af de liggande hafva till och
med varit nog lyckliga att sjunka i sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
