Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet förundrad häröfver, gaf sig vår hjälte genast å väg.
Det hade snöat om dagen och hade nu börjat att töa.
Månen bröt sig endast då och då svagt fram genom
svarta moln, och vår hjälte kom ovillkorligen att tänka
på, huru mycket denna afton var lik den, då han för
trenne år sedan räddades af sin okände välgörare. Under
dessa tankar hade han hunnit till hyrvagnen, hvars
dörr stod öppen, och då han såg in genom densamma
fann han – »mannen i gula frisrocken» sittande
framför sig och utropade glad:
»Gud! min välg.....
»Tyst, mitt barn!» skyndade frisrocken, hvilken
nu, liksom första gången han såg honom, hade ansiktet
omsorgsfullt doldt af den höga kragen och pälsmössan,
att afbryta Napoleon. »Kom nu hit upp och sätt dig
vid min sida, så vilja vi talas vid. – Kör i gående
och åt staden till!» befallde han därefter hyrkusken,
som redan hade vändt.
Hastigt som tanken hade Napoleon hoppat upp i
vagnen, fattat frisrockens hand och kysst den gång på
gång under täta snyftningar och urståndsatt att yttra
ett enda ord: så våldsamt stormade nu en mängd olika
känslor inpå honom.
»Nog, nog, mitt barn!» sade frisrocken med
välljudande röst; »det gläder mig emellertid att hafva
funnit dig erkännsam för det lilla, jag har kunnat göra för
dig. Jag vill nu till en början säga dig, att jag
funnit mig hafva orsak att vara nöjd med ditt hittills
visade uppförande; ty du må icke tro, att jag lämnat
dig ur sikte under dessa trenne år. Tvärtom, mitt öga
har flitigt vakat öfver dig, och dina lärares goda
vitsord om dig ha gladt mig på det högsta. Du har fått
anlag att blifva en bra karl med tiden: vårda nu blott
dessa omsorgsfullt, och du skall då en dag få lära att
närmare känna den faderlige vän, som nu sitter vid din
sida ...»
»Men hvarför», snyftade Napoleon, »hvarför vill
ni ännu dölja er för mig? Hvarför förunnar ni mig
ej att veta namnet på den ädle man, som gifvit mig
långt mera än lifvet, i det han räddat mig från nöd
och kanske vanära?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
