Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorgledet: den frikostige och ädelmodige grefve
Henning H...... i främsta rummet näst efter de
förkrossade. »
Och nu framfördes fyra à fem figurer, som voro
instoppade i tillknutna säckar, öfver hvilka man rikligen
strött aska. Den öfriga processionen ordnade sig, och
förste prestafven utropade:
»Ansträngen nu i fördubbladt mått edra armar, I
ringare, och edra lungor, I gråterskor!»
En förtviflad ringning, ett förfärligt tjut begynte;
processionen satte sig i gång, och svårligen kunde någon
sådan vara mera högtidligt långsam, då man betänker,
att de »förkrossade fadren» bokstafligen gingo i »säck
och asko».
Tåget ställdes mot den stora kakelugnen, hvari en
väldig brasa var påtänd. Där påtog nu prestafven kappa
och krage samt började att äfven fungera som präst.
Båren nedsattes, och klockaren upptog följande psalm:
Så vandra dikt och sång sin väg,
Den ena med den andra!
Kom, ho du är, och öfverväg
Hvem som dem nu kan klandra!
Du skrifver vers, du önskar pris:
Se här det pris på världens vis,
Som vi åt skalder gifva!
Vid det de sista orden afsjöngos, hade tjänstförrättände
prästen tagit samtliga likkistorna på armen, och
just som slutordet förklingade kastade han dem hastigt
på elden efter ett förut gifvet tecken till de lejda
gråterskorna, som därvid började att åbäka sig femton gånger
värre än förut.
Medan nu gråterskorna tjuta som bäst, vilja vi i
hastighet förklara, att de små likkistorna innehöllo
åtskilliga försök i skaldekonst, för hvilken den dåvarande
fjärde landklassen några månader förut fått en
omotståndlig vurm, som i början ansågs för verklig kallelse.
Dagarna igenom endast lästes och författades poemer,
det ena besattare än det andra. Isynnerhet hade
Stagnelius, som flitigt studerades af de unga Apollosönerna,
på dem gjort ett särdeles djupt intryck, och i deras
poetiska försök träffades på hvarje sida »æoner, regioner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
