Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan kommendera herrn att fara i land med några
papper. Vänta litet!»
»Men om jag icke kommer tillbaka i natt?»
»Så får herrn sitta åtta dagar däruppe», svarade
sekonden och pekade mot masterna. Därefter nedgick
han i sin hytt, återkom inom några ögonblick och
ropade högt: »Kadett Rasch! låt sätta ut jullen och för
sedan dessa papper i land efter påskrifven adress.»
Aldrig har någon ifrigare påskyndat en båts
utsättande än nu vår hjälte. Aldrig har någon häftigare
kunnat påskynda rodden. Då han ändtligen satte foten
på land, ropade han till roddarna: »Vänten mig här
tvenne timmar. Är jag icke då tillbaka, så gifven er
af utan mig till fregatten!»
De papper, sekonden gifvit Napoleon, innehöllo alldeles
ingenting. De hade blifvit lämnade blott för syns
skull af den ädle mannen.
Napoleon skyndade nu att anskaffa en droska, och
snart befann han sig utanför det på kortet uppgifna
hotellet. Han såg, huru en person i andra våningen
spejande sträckte ut hufvudet genom ett fönster. I
sommarnattens skymning igenkände han Henning; med
högt klappande hjärta sprang han uppför trapporna och
störtade in i rummet, där denne gråtande föll honom
om halsen utan att kunna yttra ett enda ord.
»För Guds skull, Henning!» sade ändtligen Napoleon,
»hvad har händt, eftersom du är här? Om du
visste, hur ditt bref har förskräckt mig! Säg, säg!»
»Men om nu äfven du förskjuter mig, om äfven
du stöter mig ifrån dig?» snyftade Henning.
»Det är mig omöjligt, Henning! Du må hafva
begått hvad som helst, så bör du känna mig nog för
att veta, att jag ej är den, som kan svika den jag en
gång älskat. Tala, tala!»
»Nåväl, hvad säger du, om jag förtror dig, att jag
är en förfalskare, en tjuf? Hvad säger du om det?
ha! ha!»
Napoleon blef ännu blekare, och en rysning for
genom hela hans varelse. Men ban hämtade sig snart,
såg vännen stadigt i ögonen och sade beslutsamt:
»Genom uppriktig ånger och ihärdigt sträfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
