Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förut. Sedan han nu äfven uttömt sin svaga mors
både tålamod och kassa, beslöt han att åter vända gig
till friherrinnan M......, men blef där afvisad, emedan
hon knutit ett nytt »förbund». Då – sedan
judar och procentare, i hvilkas händer han fallit,
förlorat allt tålamod – tog han sig för att hos några
handelshus, med hvilka hans far hade affärer, lyfta
penningar i dennes namn och på falska anvisningar.
Sådant kunde naturligtvis ej länge blifva oupptäckt.
Hennings plan hade dock varit den att under tiden skaffa
sig en ny bekantskap, som skulle infria anvisningarna,
men detta ville ej lyckas. När fadern fått veta
förhållandet, godkände han anvisningarna med blödande hjärta;
men obevekligt sträng i allt hvad som beträffade
hederssaker, sade han till den förkrossade Henning: »Min
herre, sedan ni nu blifvit förfalskare och bedragare,
är ni icke längre att anse såsom min son. För mitt
namns skull har jag dock frälst er från lagens näpst,
som rätteligen bort drabba er. Här i landet, där ni
alltmera skulle hopa vanära öfver er familj, får ni
naturligtvis icke längre vistas. Genom mäktiga vänners
försorg tror jag mig kunna förskaffa er inträde i rysk
tjänst. Ett fartyg, destineradt till Petersburg, ligger nu
på strömmen. Detta skall ni ännu denna dag
medfölja. Hvad ni oundgängligen behöfver till er ekipering
och annat, har ni att lyfta hos en bankir i
Petersburg. Jag har äfven inlagt ansökan om ert
skiljande från krigsakademien, hvarifrån ni egentligen bort
blifva relegerad. Allt är således i ordning, edra
saker äro nedpackade och ni äger endast att nu
genast följa min gamle kammartjänare om bord.
Farväl, min herre!»
Henning hade då fallit för hans fötter och anropat
honom om nåd; men han hade förblifvit obeveklig
och endast förnyat befallningen om hans aflägsnande.
Men i dörren, där Henning vändt sig om, i det han
utgick, hade fadern skyndat fram, slutit honom i sina
armar och med halfkväfd röst utropat: »Olyckliga barn!
allt kan försonas. Det beror på dig själf – minns
det, och Herren ledsage dina vägar!»
»Och din mor, din syster?» frågade Napoleon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
