Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men!» sade han och slog handen mot pannan, »det,
är ändå omöjligt; ty jag kan icke mottaga ett sådant
offer, jag kan icke tillåta, att du för en brottslings skull
afbryter den bana, du med så mycken heder börjat.
Nej, nej, hellre, tusen gånger hellre döden.»
»Och hör nu, hvad jag säger», yttrade Napoleon
med denna ovanliga bestämdhet i rösten, som han
visste att antaga, då det behöfdes. »Du vet, om jag
är den, som håller mina ord eller icke. Nåväl, jag svär
nu inför den lefvande Guden, vid heder och salighet
och allt, som är människan dyrbarast, att jag icke
lämnar dig, äfven om du föredrager att gå mot tcherkasserna.
Fregatten seglar i öfvermorgon, och jag gömmer
mig undan; detta är en lätt sak i en så stor stad. Jag
har lofvat din syster att vaka öfver dig, och jag skall
göra det. Säg, följer du mig nu?»
Utan att svara föll Henning till den ädle ynglingens
fötter. Napoleon böjde knä vid hans sida. Det
var en vacker syn, detta ynglingapar: båda så sköna,
så hängifna; den ene så ädel och uppoffrande, den
andre så ångerfull, så tacksam.
Påföljande morgon i dagningen begaf sig Napoleon,
som påtagit civila kläder ur Hennings garderob, ombord
på skeppet Karl XII. Hvad som där passerade, får
läsaren möjligen veta sedan. För närvarande kan det
vara nog med att förklara, att han af kapten Paterson
erhöll plats både för sig och sin vän såsom jungmän
å skeppet.
Vid Napoleons sena återkomst till den väntande
Henning, såg denne hans vackra ansikte liksom stråla
af glädje.
»Ack, hvad du har dröjt länge, och hvad du ser
munter ut sedan!»
»Huru kan jag vara annat än glad», svarade
Napoleon, »då jag nu fått allt klareradt till det bästa.
Kaptenen mottager oss, och redan i morgon begifver
han sig af för vår skull. Tänk du, först skola vi
segla till London, sedan kanske till Lissabon och så
hem till Amerika.»
»Ack, du säger hem!»
»Ja, Amerika skall ju blifva vårt nya hem, vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
