Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En löjtnants händelser.
I.
Troligen veta de flesta af mina värda läsare af egen
bedröflig erfarenhet, hvad det vill säga att åka på
en kungl, svensk bondkärra, äfven rapphöna benämnd,
synnerligast vid vårens början under den argaste
källossningen. Det är ett arbete, för hvilket, enligt min
enskilda öfvertygelse, själfve den outtröttlige halfguden
Herkules skulle hafva studsat, om nämligen detta
förfärliga åk- eller rättare tortyr-redskap funnits på hans tid;
och mina älskvärda läsarinnor, som i så många andra
fall äro offer för en dum konvenans, böra dock prisa den
regeln däraf, som bjuder dem att icke låta forsla sina
ömtåliga behag på dessa sönderskakande
transportmaskiner. Men vi arma ungkarlar, vi löjtnanter
isynnerhet, vi mustascherade flyttfåglar »på stat», utan någon
varaktig stad, vi alla, som icke hunnit att förvärfva
oss nog anseende eller nog rang för att kunna »åka
på kredit i andras vagnar», vi äro dömda till
bondkärran, liksom galerslafven till åran.
Det är också, min själ! ingen annan än en ung
löjtnant, som kommer där rullande utför backen, under
det att smutsen stänker i himmelshöjd och gifver hans
blå uniformskappa lika otaliga fläckar, som det finnes
svärdsstjärnor inom den svenska arméen. Icke aktande
detta, låter den unge löjtnanten, som möjligen kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
