Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»obsalverade» den märkvärdiga trio, som plötsligt trädde ut
ur skogsbrynet, men hans förundran öfvergick snart till
förargelse, då löjtnanten nedsatte sin börda i kärran
och därefter hjälpte modern att dit uppstiga.
»Nä-ä, harre, dä går abslut, omöjeligt inte an»,
utbrast han med stigande hetta, »inte får harrn lassa
allt pack han möter på min häst. Ner mä er»,
fortfor han därefter och började draga i den arma
flickan, »ner mä er, ert uschla byke .... era eländiga
tjufko ...»
Men bonden hann icke att fullt utsäga det gemena
ord, som han börjat, ty löjtnantens kraftiga hand
fattade honom i axeln och ruskade honom så obarmhärtigt,
att han trodde både lefver och lungor skulle fara ur
honom. »Ser du då icke, förstockade bulvan!» ropade
löjtnanten med vredgad röst, sedan han ändtligen släppt
sitt tag, »ser du då icke, att de äro uttröttade, utsvälta
och olyckliga, och att de behöfva sina medmänniskors
hjälp?»
»Ja, men min brunte blir inte hjälpt för dä, han»,
menade bonden, »å dä må faen vara ena medmänniska
å inte ja, i sånt väjelag. Ja ska skjutsa harrn, de ä
säkert, å dä ä lag dä, men, ser harrn, nån ann har ja
inte å göra mä.»
»Ack! låt oss gå!» sade flickan ängsligt till
modern; »jag känner mig nu starkare. Låt oss gå, då
alla, alla, stöta oss ifrån sig!»
»Blif kvar och frukta intet!» sade löjtnanten, som
blifvit ännu mera rörd af det klagande i flickans röst.
Därefter vände han sig med konstlad köld till den
oefterrättlige skjutsbonden och sade: »Nå, var nu icke
så rasande oresonlig. Du begriper väl, att jag själf vill
gå, på det att dessa fattiga kvinnor må få åka. Du
skall få duktiga drickspengar på köpet, om du nu bara
gör, som jag ber dig.»
»Dreckespenga ä nog goa å ha, men jag får inte
heller åka på det lilla viset, då dä setter två i sätet»,
invände bonden, som var en af dessa äkta, retsamma
tjurhufvuden, dem man stundom påträffar bland vår
allmoge.
Det kokade i löjtnanten, men han svarade ändock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
