Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han erfor hela den himmelska ljufheten i det
medvetandet att hafva utfört en god gärning.
»Gråt icke, goda fru», sade han med len,
hviskande röst för att icke väcka slumrerskan. »Gud är
god, och kanske hjälpen är er närmare, än ni tror. Jag
behöfver icke fråga er, om ni är olycklig. Det ser jag,
men då jag nu frågar, hvarifrån ni kommer och hvart
ni ämnar er, sker detta, vid Gud, icke af nyfikenhet,
utan endast därför att jag önskade veta, om jag på
något sätt kunde vara er behjälplig.»
Frun sänkte sitt hufvud för några ögonblick, och
en svag rodnad färgade hennes kinder, då hon svarade:
»Unge, ädelmodige herre, som bevisat en olycklig,
öfvergifven kvinna så mycken godhet, äfven med fara att
misskännas af er, får jag bedja er att icke fråga mig
om något, som jag icke kan besvara. Hela min
tillvaro har i sjutton år varit en hemlighet, hvilken jag
varit för stolt att afslöja. Det kan måhända förefalla
er besynnerligt, att en kvinna, som ni funnit i ett så
eländigt tillstånd, ännu kan tala om stolthet, men det
gifves sådana kvinnor, och däribland är jag en. Hvad
jag dock inför den lefvande Guden kan bedyra, är, att
ni icke på någon ovärdig eller brottslig varelse slösat
er medömkan. Jag lider blott genom andras brott» –
och härvid märkte löjtnanten, att hon kastade en
hastig, djupt kärleksfull, men också djupt bedröfvad blick
på sin dotter.
»Jag vill icke intränga i någons hemligheter, goda
fru», sade löjtnanten, icke litet förundrad öfver
hennes bestämda, allvarliga och bildade sätt att uttrycka
sig, »och detta allra minst nu, då jag af ert samtal
lätt kunnat förstå, att ni varit född uti vida bättre
omständigheter än dem, hvari ni nu befinner er. En
af olyckan svårt träffad, för medmänniskors hån
känslig själ har alltid sin stolthet, som jag åtminstone vet
att respektera. Men hvad jag nu vill säga er, är det,
att ni efter framkomsten till gästgifvaregården måste
för er dotters skull hvila ut några dagar, innan ni
fortsätter er vandring, ty den arma varelsen skulle
eljes duka under af ansträngning.»
»O, Gud! om jag endast kunde tigga, tigga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
