Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja’ har ofta sett’en å skjutsaten. Dä ä en tjocker,
grömmer baddare, men möcke beskedli, hellia och grufvelia
inpiskader i ’på-å-si’, om en ska tro hva’ folket
säjer.»
»Nå, sjung då den tjocke löjtnantens visa», sade
Hjalmar. »Jag är nyfiken att höra den.»
Drängen började nu att på vanligt bondmanér, men
med klar röst, sjunga:
Soldaterna komma, de röda och blå,
Och töserna löpa så andfådda då.
De älska soldaten
Långt mera än maten,
Och det kan väl ingen förtänka de små
Och trumslagarn piskar sitt boricke-skinn.
Och töserna sjunga: tri-li-lili-lin!
Hvad fröjd och hvad gamman
För oss allesamman,
Att en gång »muntaserna» ryckte hitin!
Och »halt!» kommenderar den nådi’ kapten,
Och töserna springa hvar endaste en.
Förstås, att de tvinga
Sig bara att springa,
Ty fötterna äro så tunga som sten.
Men knappast kaptenen sitt »hvila!» har sagt,
Så börjas den vilda och modiga jakt.
Här heter att stjälpa
Är bättre än hjälpa.
Och allt utaf kvinnkön till döden är lagdt.
Och dagen förgår uti lustigt kvarter,
Och mor ruskar hufvu’t, när dottern hon ser.
Men far står vid stopet
Och hör blott på ropet,
Det eviga ropet: »Slå, gubbe, i mer!»
Och morgonen kommer, soldaterna gå,
Men töserna äro ej nyfikna då.
De sofvit på saken
Och hafva mist smaken.
Och det kan väl ingen förtänka de små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
