Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krita till den, men jag önskar uppriktigt, att du måtte
slippa att få se, ännu mindre komma i beröring med
originalet.
Vi voro nu alla församlade, och med basilisken i
spetsen satte vi oss i gång till chefens kvarter. Liksom
de stora gåsungarna, gick jag för mig själf, ty jag
kände ännu ingen enda af alla mina fyrtio kamrater.
Hu! det är tungt att vara en sådan där stackars
nykomling, ett föremål för alla nyfikna blickar, liksom
vore man ett sällsynt djur. De obehagliga tankar, jag
närde i min »befolkade ensamhet», måtte äfven hafva
uttryckt sig på min eljes tämligen glada fysionomi, ty
en svartmuskig löjtnant, med ett kvickt, lifligt ansikte,
slöt sig hastigt till mig och frågade, om jag ej tyckte,
att jag hade bra roligt.
»Utan tvifvel», svarade jag i samma ton; »hvem
kan hafva ledsamt bland så många gamla bekanta och
under så muntra samtal? Jag riktigt njuter.»
»Hör!» sade löjtnanten och tvärstannade, »jag vet
mig sällan eller aldrig hafva varit så länge bekant med
en person som med löjtnanten utan att vara bror med
honom. God dag, min hedersbror, hur lefver världen
med dig, gamla kurre?» och härvid räckte han mig sin
hand, som jag skrattande tryckte, och brorskapet var
besegladt.
»Men, för fan! hvad heter du nu igen? Jag såg
visst ditt namn på orderna, men jag har alltid haft
svårt att komma ihåg namn, allt sedan den tid jag
var i Skara skola, där de studerande bondsönerna bytte
om namn minst tre gånger hvar termin. Jag
minnes en, som först hette Jönsson, sedan Collengiander,
utaf Kållängen, där pappa Jönsson var gästgifvare, därpå
Collberg, så Cederbom och sist Lagerlund. Men, för
tusan! det var ju ditt namn jag ville veta och icke min
historia jag ville berätta. Lingen, säger du? Ett
charmant namn! Hur dumt af mig, att jag icke kunde
hitta på att antaga det, då jag gick i Skara. Lingen?
Ack! jag känner ingen
Under stjärneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
