- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
188

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och mustascher till exempel. Jag ger mig den onde
på, att ingen kristen själ blefve knekt, om en
befallning utkom, att alla karlar skulle bära samma uniform
och vara försedda med mustascher. Då hade ju alla
flickor lull-lull hvart de vände sig och behöfde icke
söka sin sällhet i arméen. Det var den satans kärleken,
som satte värjan i hand på mig – och hvad fick jag?
Många, många tusen kyssar, det förstår sig, ja, jag tror
till och med, att jag fick hjärtat också; men, ser du,
handen med ty åtföljande kontanter, som jag just ville
hafva, den räckte hon en vacker dag åt en rik
brukspatron, och jag, arme fan, stod där flat med min värja
och mina svikna förhoppningar. Då först började den
lysande fracken att trycka mig som en boja, och i en
skaldestund flöt följande odödliga kväde ur min penna:

                Ärofullt, så skryter man,
                Är att krigarnamnet bära.
                Gud välsigne sådan ära!
                Jag för min del ger den fan.

                Mycket fjäsk och litet gjordt,
                Svett igenom alla porer,
                Evigt ovett af majorer,
                Minsta fel gigantiskt stort.

                Dålig lön, krediten klen,
                Exercis och sinkabirum.
                Nej, man måste vara pirum
                För att ingå i armén.

Men nu stå vi utanför vår gemensamme väns
kvarter. Fortsättning en annan gång», sade pratmakaren,
som dock hade den förtjänsten framför andra
pratmakare, att man gärna hörde honom.

Jag vill förskona dig från beskrifningen öfver så
väl denna som de påföljande uppvaktningarna, och ännu
mindre vill jag upprepa de korta tal, som därunder
framhostades och framkrystades. Nog af, efter ett par
timmar var den stora runden gjord och jag – befann
mig i arrest på mitt rum, dock icke ensam, långt
därifrån, ty en mängd yngre kamrater, med hvilka min
Mentor gjort mig bekant, delade troget min fångenskap.
Buteljer rekvirerades, brorskålar druckos,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free