Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anse vigilansen för ett nöje och återbetalningen för en
alldeles öfverflödig sak. Men vår vän Hjalmar var icke
af den ullen. Han hvarken kunde låna eller, om han
än kunnat det, visste, hvar han skulle få låna. Han
visste blott ett: att han behöfde pengar – och detta
behof är nog att sätta bekymrets stämpel äfven på det
gladaste ansikte.
Bäst han nu gick i sina dystra penséer och såg
ned i gatan, hörde han en glad röst ropa: »Är du den
glade Lingen eller en ny Sixtus, som söker himmelrikets
nycklar? Svara människa! Har du blifvit rent
rosenrasande?»
Hjalmar såg upp, och den lustige, poetiske löjtnanten,
som han omnämnt i sitt bref, stod framför honom.
I hans närvarande tunga sinnesstämning kunde
ingenting vara kärkomnare än detta möte. Han hälsade
honom därför hjärtligt och frågade, hvart han
ämnade sig.
»Dum fråga!» svarade muntergöken, »ut att låna
pengar, naturligtvis. Huru odrägligt enformigt voro icke
lifvet, om jag ej hade mina björnar att tänka på allt
emellanåt!»
Hjalmar suckade.
»Du suckar? Kanske du är i samma knipa? Det
vore förbannadt bra, ty det är icke utan, att jag haft
mina små planer på dig.»
»På mig?» frågade Hjalmar, »ack, gudnås! jag har
själf ingenting.»
»Det vet jag nog fan», fortfor den andre; »men,
ser du, jag har inbillat en liten dum kälkborgare, som
är en smula procentare, att du är ofantligt rik och har
stora, stora gods och bruk högt upp i Norrland.»
»Men detta är ju en stor osanning», invände
Hjalmar.
»Bah! det betyder ingenting. Hvem är väl skyldig
en procentare sanning? Det är nog fan af, att man
är skyldig honom pengar. Hör nu hur fint, hur äkta
diplomatiskt jag uttänkt saken: procentaren tror, att du
är glupskt rik, du går således i borgen, jag tager lånet,
och vi äro båda hjälpta. Talar jag icke som en ängel,
hvaba?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
