Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjalmar hade emellertid med stigande förundran
genomögnat brefvets innehåll. En lätt suck, såsom af
tacksamhet, undslapp honom. Tigande stoppade han
penningarna och brefvet på sig och gick, naturligtvis
åtföljd af sin käre kamrat, som nu i all synnerhet hade
sina stora skäl att icke skiljas vid honom.
Icke ett ord yttrade Hjalmar, under det han
framgick och ställde kosan mot sitt hem. Alla hans väns
hostningar och hum-ningar kunde icke väcka honom ur
de djupa tankar, hvari han fallit.
»Men hvad i Herrans namn går åt dig?» sade
ändtligen hans följeslagare, oförmögen att längre framhärda
i denna tystnad. »Du har pengar som en häst och
tiger ändå som en stock. Hur är väl det möjligt?
När jag någon gång har kontanter, huj! då får ingen
kristen själ öronljud för mig. Nej, Gud fördubble mina
inkomster, jag förstår mig på dig, karl!
Hur kan en människa vara stum,
När hon fått multum, plus, plurimum
Sig sända rakt från elysium
Förutan ringaste minsta hum
Om hela saken? Gack på ditt rum
Och fortsätt där att vara dum!»
»Ja, jag önskade verkligen att vara ensam en stund»,
sade Hjalmar småleende till den oförskräckte rimmaren.
»Men du kan väl säga mig, hvem brefvet var ifrån»,
sade denne.
»Ifrån Gud», svarade Hjalmar allvarsamt. »Mera
hvarken kan, vill eller får jag säga dig.»
»All god gåfva och allt fullkomligt godt kommer
ofvanefter från ljusets fader», rabblade pratmakaren.
»Ditt svar är mycket upplysande, i sanning, men jag
är icke nyfiken.»
»Det är bra, och du skulle göra mig en verklig
tjänst, om du icke nämnde ett ord för någon människa
om detta bref.»
»Vid min dygd! icke ett ord!» bedyrade löjtnanten.
»Farväl då! vi träffas i afton.»
»Ett ord först, min hjärtans broder», sade
löjtnanten och fattade Hjalmar i rockskörtet. »Du behagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
