- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
198

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - III - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämna er, då jag kan försäkra er vid Gud, att jag
därigenom endast till en ringa del betalar en stor och
oförgätlig skuld.

                                Er obekante, men af hjärtat
                                        tillgifne vän
                                        * * *»

»Huru besynnerligt!» sade Hjalmar för sig själf.
»Men jag har fått ett förnyadt stöd för den sköna tron,
att man aldrig bör förtvifia, utan sätta sin säkra lit
till den förbarmande Fadern där uppe. Just när min
förlägenhet var som störst, kom äfven hjälpen. Jag har
således en gynnare, en obekant gynnare, som genom
en utomordentlig frikostighet visat sitt intresse för min
ringa person. Men hvad kan han väl hafva för orsak
att icke gifva sig till känna? Det beror på omständigheter,
säger han. Nå, Gud låte då dessa omständigheter
vara snart slut, på det jag af uppriktigaste hjärta
må få tacka min ädle välgörare, af hvars godhet jag
visst icke gör mig något samvete att begagna mig, ty
hvad som är hjärtat unnadt, är också lätt att mottaga.
Emellertid, hvem är lycklig, om icke jag?»

*



IV.

Vi låta nu en månad förflyta. Den unge löjtnanten
har manligt utkämpat sin strid på exercisplatsen under
de långa varma sommardagarna. Visst har öfverstelöjtnanten,
kitslig i åminnelse, en och annan gång försökt
att skrämma honom med sina basiliskögon, men
underlöjtnanten har slutligen i sin ordning kommit under
fund med, att herr öfverstelöjtnanten själf är en ganska
stor backhare, hvars enda styrka ligger i munlädret och
en öfverdrifvet stursk hållning. Och som en pultron,
han må nu vara hög eller låg, alltid har en viss respekt
för en karl med hjärtat på rätta stället, så fick äfven
Hjalmar till slut vara i fred för sin plågoande, som
med hatet i hjärtat beslöt att taga skeden i den vackra


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free