- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
200

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat än romaner. Han kände den väl icke nu heller,
men han blef dock snart, tack vare Stagnelius! kär på
fullt allvar i ett ideal, som lian ändtligen, efter ett par
sömnlösa nätter, skapat sig så tydligt, att han när som
helst kunde se det framför sig. Att det var vackert,
behöfver visst icke sägas, då han gjort det själf,
men hvad som äfven förundrade själfve skaparen var
det, att den sköna gudabilden alltid hade sina ögon
sänkta och att han ständigt såg en tår glimma i de
långa ögonhåren. Hur han än ville arbeta med sitt
ideal, höll det icke desto mindre ögonen alltid lika
envist sänkta, och tåren glimmade där oupphörligt. Var
det en reminiscens eller – hvad vet jag! Fåfängt
sökte Hjalmar att anstränga sitt minne, om han
någonsin eller någonstädes sett en sådan där skönt
bedröflig figur. Men det gick honom, som det vanligen
går oss litet hvar, då vi envisas att tillbakakalla en
bild ur det förflutna. Ju mera vi tänka och leta och
fundera, ju otydligare blir bilden, och allt upplöser sig
till slut i ett oredigt kaos. Hjalmar tvangs således att
behålla sitt gråtmilda ideal sådant det var, ty att skapa
ett nytt ansåg han för omöjligt, sedan han gjort många
fruktlösa försök.

Som nu idealet var sorgset, kunde han naturligtvis
icke själf vara annat, och han klagade därför med
Stagnelius sålunda:

                Ack! aldrig min trånad
                Till målet skall nå!
                Blek, suckande, hånad,
                Jag ensam skall gå.
                Skall evigt, gudinna,
                Som stjärnan dig se,
                – – – – – – –
                Men aldrig dig finna.

Eller också så här:

                Brudsäng är jorden,
                Se’n dagen förgått.
                Himmeln är vorden
                En sänghimmel blott.
                Kärlekens nektar
                Besällar en hvar.
                Ensam jag smäktar
                Och eldsuckar drar.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free