Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leende räckte Karolina sin hand åt Hjalmar, och
duskapet var besegladt. »Men det är besynnerligt»,
fortfor Hjalmar därefter, »min lilla systers profil, som
jag redan beundrade, då jag såg henne sofva mot sin
moders bröst, har sedan ofta föresväfvat mig, ehuru
jag, märkvärdigt nog, icke kunnat påminna mig, hvar
och när jag sett dessa himmelska drag. Först i går
på operan rann den bleka, sofvande flickan mig i
hågen, ehuru jag naturligtvis omöjligen kunde föreställa
mig, att Karolina och hon skulle vara en person.»
»Om du vill som jag», sade herr Franck, »så lämna
vi damerna i fred och ro för att ställa middagen i
ordning. Jag ser på dig, att du är nyfiken att få reda
på, huru allt detta hänger ihop, men om du följer
mig ut i trädgården, skall gåtan snart vara löst.»
»I min ungdom», började Franck, sedan de satt
sig i en berså, »i min ungdom var jag en stor
slyngel. Jag vill icke precis säga, att mitt hjärta var elakt,
men jag var ytterst lättsinnig och fåfäng. Som jag
ärft en liten förmögenhet och dessutom hade tämligen
goda kunskaper och rekommendationer, etablerade jag
tidigt grosshandel i Stockholm och lefde en tid bortåt
stort, liksom jag gjort de största affärer. Att detta icke
kunde bära sig i längden, är naturligt. Mina affärer
blefvo med hvarje dag allt mera förstörda. Jag visste
dock att med skicklighet dölja detta och fattade under
tiden en häftig kärlek till en ung, skön, oerfaren flicka,
hvars fader, en gammal vresig, despotisk enkling, som
beklädde ett högt ämbete, bodde i samma hus och på
hvilkens soiréer jag äfven hade inträde. Den oförställda
hyllning, som jag visade den olyckliga, af sin fader så strängt
och kärlekslöst behandlade flickan, tycktes glädja henne,
och snart kunde jag se, att jag ej var henne likgiltig.
Slutligen stämde vi möten, det var så lätt gjordt, då,
som jag nämnt, vi bodde i samma hus – dessa möten
blefvo allt tätare – jag usling dårade henne med
falska eder, dyra löften, och var nog samvetslös att –
begagna mig af en älskande kvinnas svaghet. Just vid
denna tiden återkommo några af mina växlar med
protest. Alla mina fordringsägare öppnade nu ögonen och
ansatte mig från alla sidor, För att undgå ett nesligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
