Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför jag bringade min hustru och min dotter till
Paris. Detta hade flera orsaker, men den
hufvudsakligaste var den, att jag ville försätta dessa arma, som
hittills endast lidit sorger och försakelser, till glädjens
och öfverflödets hufvudstad, hvarest så mycket
underbart och nytt skulle möta dem, att minnet af deras
öfverståndna lidanden därigenom småningom skulle
utplånas. Äfven önskade jag att fullkomna min dotters
uppfostran, hvartill hennes mor redan lagt en god grund.
Därpå kallade mig affärer åter till fäderneslandet. Jag
slet mig från mina älskade och sökte genast upp dig,
hvaraf du kan finna, att det icke var af en tillfällighet,
som vi träffades på Kinnekulle. Men längre än ett år
kunde jag icke motstå begäret att föra dig till de mina,
ty jag hade redan, skall du veta, uppgjort en
favoritplan angående dig, då jag märkte, att du från första
stund hade gjort ett djupt intryck på min dotters unga
hjärta. Du rodnar, dina ögon lysa. Detta är goda
tecken. Mitt bifall och min välsignelse har du redan på
förhand, och när du från Karolinas läppar framlockat
bekännelsen om hennes kärlek, vill jag lägga edra
händer tillsamman.»
Djupt rörd af så mycken godhet, omfamnade
Hjalmar sin ädle välgörare, ur stånd att med ord uttrycka
all den tacksamhet och glädje, som fyllde hans hjärta.
»Ack, detta är ju bara egennytta af mig», sade
den ädle mannen leende och gjorde sig sakta lös ur
Hjalmars armar, »jag vill se min hustru och mitt barn
lyckliga. De hafva nog länge varit olyckliga. Min
stackars, för död ansedda, Cecilia, om hvars ungdomsfel
(ack, Gud! mitt, mitt fel) troligen ingen hört talas,
återvänder nu från utrikes ort till de lefvandes antal
som en rik mans maka och min lilla flicka som en
trolofvad fästmö – och hvem vet? kanske till och
med som en ung fru; ty jag anser tidiga giftermål vara
af stor nytta, i synnerhet för marinen, som därigenom
undviker en mängd dårskaper. Men låtom oss nu gå
in, ty vårt samtal har blifvit tämligen långvarigt.»
Vidare finnes nu högst föga att tillägga.
Många dagar voro icke gångna, förrän den
blygsamt rodnande Karolina, med tårar i sina sköna ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
