Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig? Vendela? hvad är det för ett sakr... troll? Gå
genast i sinkabirum, herre, och sitt där och tänk på
sin Vendela, tills det växer mossa på hennes mjölkansikte.
Gå genast! annars Gud, innerligen evigt etc.,
Så illa kärleksyr jag än var, hade jag dock så
mycket medvetande kvar, att jag insåg, att jag
härvidlag måste bekänna kort och det på ögonblicket, ty
öfverstelöjtnanten var, som du väl minns, en af dessa
råbarkade gåpåare af det gamla äkta despotiska slaget,
inför hvilka ingen invändning dugde. Jag masade
således af till mitt tält, det fortaste jag kunde. Jag var
nu i dubbelt afseende en kärlekens fånge, beröfvad
både hjärtats och min personliga frihet. Aldrig hade
jag under min flydda sköna sällhetstid kunnat drömma
om, att Vendela skulle skaffa mig arrest. Men så går
det till i krig. Hur mången ung, förtjust fänrik har
icke fått dansa i kurran endast därför att han, med
tankarna uteslutande fästa på den frånvarande
huldgudinnan, under gevärsexercisen glömt att föra tummen
på skrufven, ett brott, som inför en exercisvurms ögon
är vida förfärligare än fadermord.
Ungdomens sorg brukar dock att gå lika hastigt,
som den kommer. Redan andra morgonen kom jag
till förnuft igen, men skogslöpandet hade likvisst
ådragit mig en förkylning, som gjorde öfverstelöjtnantens
välmening att stänga mig inne alldeles öfverflödig. Jag
blef allvarsamt kränk och vårdades under tiden troget
af gamle Munter, som i trettio år varit min fars
uppassare, och, när min far tog afsked, äfven nödvändigt
ville betjäna mig, emedan han fattat en viss förkärlek
för von Phiffenska namnet.
För att göra en lång historia kort, vill jag endast
tillägga, att jag inom några dagar så till vida
återhämtat mig både från sorg och krankhet, att jag åter igen
kunde deltaga i de intressanta vapenöfningarna, under
hvilka jag dock måste hålla till godo med många ’glåpord’
af öfverstelöjtnanten, som ännu ansåg mig för
’spritt, spång, ruter sextonlödigt ’spitalsmässig’. Ack,
mitt lifs solskensdagar voro förbi, och den dystra
regn- och åsktiden hade ingått! Jag skref till Vendela och
utgöt mitt hjärtas bekymmer på fyra tätt fullsuddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
