Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som själf varit simpel soldat, borde bäst veta, hvad
soldaten tål, herr öfverstelöjtnant, och jag ber er komma
ihåg detta en gång för alla.»
»Där fick vår högvälborne fjäsk en rasande duktig
dufning», hviskade Stellan till sin vän Stålsköld. »Se
bara, hur det ädla blodet stiger upp ända på hans
grefliga panna, Men han vågar icke mucka, ty gubben
är säker.»
Just som officerskåren stod i begrepp att skingra
sig, närmade sig en betjänt i vackert krönt livré med
silfver och frågade efter fänrik von Phiffen.
»Von Phiffen! von Phiffen!» ropade genast ett halft
tjog beställsamma röster, och vår hjälte framträdde
mot betjänten, som vördnadsfullt aftog sin trekantiga
hatt och anmälde, att han af sin husbonde erhållit
befallning att föra fänrik von Phiffen till hans kvarter.
»Hvem är då din husbonde?» frågade Stellan förundrad.
»En gammal bekant till herr fänriken, men jag är
strängeligen förbjuden att nämna hans namn. Ekipaget
väntar där borta, och min husbonde önskar, att herr
fänriken genast behagade resa.»
»Det här är sannerligen litet romaneskt!» utropade
von Phiffen. Därefter vände han sig till sin
kompanichef, som stod nära bredvid, och begärde permission.
»Res i Guds namn!» svarade kaptenen. »Fänriken
råkar alltid ut för äfventyr, och det vore synd att hindra
sådant. De unga få åka, då de gamla måste gå.
Lycklig resa!»
Betjänten förde den förvånade Stellan till en
utmärkt vacker engelsk vagn, förspänd med fyra
ypperliga svarta fullblodshästar, slog upp dörrarna och bad
honom stiga upp. Stellan kastade sig vårdslöst i vagnen,
sträckte ut sin välformade lekamen och såg med en
stolt, komisk uppsyn ned på sina kamrater, som skockat
sig omkring vagnen för att åskåda hans affärd.
»Man rår ej för, att man åker efter sitt stånd»,
sade Stellan och flämtade förnämt med näsduken. »Adjö
med er, krälande jordmaskar! Jag far till högre rymder.
Gå ni att blaska soldaterna, medan jag tar ett bad af
eau de Cologne och smörjer mig med kostelig salvo.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
