Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men jag önskade», inföll Vendela hastigt och
antog en min af lätt förtrytelse, »att detta måtte vara
sista gången du gör någon skillnad mellan mitt och
ditt, annars», och härvid hotade hon skämtande med
fingret, »annars kan det minsann hända, att jag på
fullt allvar glömmer det andra, som vi så hjärtans
knapphändigt uppgjorde nyss där borta i paviljongen
och att jag vänder mig till en annan vacker och
ihärdig adoratör, som, efter hvad jag sport, lär komma hit
med sin högvälborna mamma i eftermiddag. Denna
visit kommer högst olägligt nu, när du är här, men
den kan icke undvikas. Jag fruktar också nästan, att
det blir frieri af i dag, därför akta dig ...»
»Jag är redan på förhand svartsjuk som en turk»,
sade Stellan; »men hvem är den djärfve, som vågar
ställa sig mellan mig och min lycka?»
»En ung grefve, en guldbesmidd husar, en lifslefvande
Adonis, som är mycket vackrare än du i alla
andras ögon, utom i en liten trofast fjollas, som heter
Vendela. Du skall själf få se. Men det är sant, jag
har tänkt att bjuda din öfverste hit i afton, ty jag har
en liten plan därunder.»
»Hvilken då?»
»Jo, ser du, jag vill söka utverka en eller ett par
dagars permission för en viss liten fänrik, som eljes
måste marschera i morgon bittida. Gubben lär ju vara
beskedlig och godhjärtad?»
»Det är han nog», invände Stellan, »men han är
också förskräckligt noggrann i tjänsten. Jag ber dig
således, att du icke bryr dig om försöket, ty det är
sannerligen fruktlöst.»
»Vi få väl se», svarade Vendela och sköt trotsigt
fram sin lilla underläpp. »Jag har tämt björnar förr
en gång. Men det är väl middag nu; får jag således
bedja herr fänriken stiga in och hålla till godo hvad
vårt ringa hus förmår.»
Det behöfver icke sägas, att denna middag både
var kräslig och angenäm. Föga generade af den goda
fru K***, som föreställde förklädet, öfverlämnade de
älskande sig gladt åt njutandet af både andlig och
lekamlig spis. Timmarna efter bordet, eljes vanligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
