Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni känner icke igen mig, herr öfverste», läspade
hon, »ehuru jag minns er ganska väl. Jag såg er
nämligen för flere år sedan i Västergyllen uti general
B:s hus, och jag kommer tydligt ihåg, att ni hela åtta
dagarna var min förklarade hjälte.»
»Hm! hvarför så, om jag törs fråga?» sade öfversten
och smålog vänligare, än han någonsin gjort i hela
sin tid.
»Därför att ni endast genom egen tapperhet och
förtjänst bringat er upp från musköten till en så hög
värdighet», svarade Vendela diplomatiskt och anslog
därvid den enda sträng, för hvilken den gamle krigaren
var litet svag. »En ung fjortonårig pensionär värderar
alltid bravouren högt, troligen af den orsak, att hon
själf är så stor pultron; och jag minns, hur jag för
mina kamrater ordentligt skröt af, att ni kysst mig
på pannan och kallat rnig er lilla fästmö.»
»Kors! nu minns jag verkligen den lilla vackra
gullhåriga flickan, som jag aldrig kunde se mig mätt uppå
– hm! hm!» mumlade öfversten och skrufvade sig
förtjust på soffan. »Ack, det var då, det! Nu duger
det icke att taga sig sådana friheter, hm! hm!»
»Å, hvarför icke», smålog Vendela, »det går ju
an att försöka.»
»Får jag?» frågade gubben och reste sig till
hälften, kry och liflig, liksom han blifvit ung på nytt.
»Försök!»
»Ta mig perkeln, försöker jag icke då!» ropade
öfversten och framräckte sin gråskäggia mun, på
hvilken Vendela skrattande och rodnande tryckte en lätt
kyss. Hela detta lilla uppträde såg så innerligen löjligt
ut, att själfva grefvinnan måste skratta, ehuru hon
tyckte, att den unga frun, som eljes var så »prude»,
nu visade nog mycken böjelse för »galanteri».
Vendela gaf emellertid Stellan en leende blick,
hvilken liksom tycktes säga: nu får du permission!
Därefter vände hon sig till grefvinnan och sade
skämtande: »Nu ser grefvinnan själf, hur svag jag är för
infanteriet. Om öfversten varit chef för ett
husarregemente, hade jag minsann icke varit så gifmild.»
»Ni är vid ett högst aimabelt humör i dag, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
