Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid pass fjorton dagar härefter befinna vi oss på
samma rykande landsväg, hvarest vi voro i början af
denna lilla berättelse, och samma regemente, stadt på
hemmarschen, kommer äfven nu där framtågande.
Gamle Munter, lika kry som då, höll likaledes på med
samma ändlösa visa om
Kaffe och socker
Och skorpor till att doppa,
Och sedan på »muntaschen» en kyss utaf dej;
jämte krögardotterns förtviflan, då hon frågar sig själf:
»Hvarthän mig undangömma,
Ty ’knekta-fan’ är hemma?
Jag är så rädd, att han gör nån’ting illa vid mej.»
Vi återse också vår gamle bekante fänrik Stålsköld;
men han gick icke nu som förra gången vid von Phiffens,
utan vid en annan ung kamrats arm.
»Men säg mig», frågade den senare, »vet du icke,
hvart den klipparen von Phiffen tog vägen? Han fick
permission att resa sin väg genast vid storlägrets slut,
men ingen människa kunde få något ord ur honom
angående hans förehafvande. Han har varit sig så olik
hela tiden, och för det mesta har han gått för sig själf
liksom de stora gåsungarna. Och alltid blef han
förargad, då vi andra brydde honom för den unga änkan,
hos hvilken han var inkvarterad. Du, som är hans
bäste vän, vet säkert mera om saken.»
»Icke det ringaste», svarade Stålsköld, men såg
därvid mäkta hemlighetsfull ut.
»Du gör dig bara till», sade den andre; »nog vet
du, det är jag säker om; men skall han icke möta oss
på vägen?»
»Kanske», svarade Stålsköld; »jag vet verkligen
icke. Men se, äro vi icke nu på samma ställe, där vi
gjorde halt på nedmarschen, du minns, då, när von
Phiffen blef hämtad af det granna ekipaget?»
»Ja minsann, det har sin riktighet, och således
äro vi, Gud ske lof! framme; ty vi lära få rasta öfver
i samma kvarter som sist. Det skall bli en välsignad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
